Jag börjar tappa både hoppet och modet. Börjar bli en bitter liten sak. Jag är så satans trött på min otur. Allt som kan hända, allt dåligt som kan hända; har typ hänt. Jag har fler diagnoser än jag kan räkna upp på min hand och inget kunde liksom bli rätt varken kroppsligt, psykiskt, emotionellt eller själsligt hos mig.

Jag har fler trauman att bearbeta än jag kan räkna upp på båda mina händer. Jag har fler mediciner än jag ibland minns att ta varje dag. Fler symptom än jag själv fattar.

Börjar bli riktigt jävla trött på allt. Och gnällig. Kan inte hålla på att gnälla på mina vänner och familj hela tiden, så jag gnäller här istället. Ibland får man gnälla när man inte vet vad man ska göra av sig själv. Det är inget brott. Men det kanske inte bör gå till överdrift.

Jag började göra framsteg för ett år sen. Började bearbeta saker som hänt och ta tag i mitt liv. Sen hände en grej som förstörde allt. Ännu ett trauma. Jag tänker fan inte va tyst! Ja det var en våldtäkt. Den 24 maj 2020 blev jag våldtagen. Och självklart ledde polisanmälan ingenstans forutom att jag bokstavligen tvingades gå igenom en sjukt obehaglig undersökning som var skitäcklig. Och våldtäktsmannen går fri nu.

Några månader senare fick jag problem med kroppen. Jag trodde det var psykosomatiskt eftersom jag gått in i en depression. Det var det inte. Det var en ledsjukdom. Räckte det inte med att ha Autism och alla de fysiska och psykiska svårigheter som hänger med den diagnosen?! Och räckte det inte med att bli våldtagen igen, måste man få en inflammatorisk sjukdom i lederna också? De ger mig inte mycket hopp att bli helt frisk. Jag kommer kanske gå på behandling hela mitt liv, för alla sjukdomar jag har - fysiska som psykiska.

Folk säger att jag ska va glad för det jag har och att det finns andra som har det värre. Jag kallar det skitsnack. Ja, andra kan ha det värre, det finns alltid nån som är död. Men det hjälper inte mig. De som säger sånt är 100% alltid de som har det bättre än mig i alla fall. Så hur blir det logiskt?

Gnäll.

Snark.

Jag är världens mest dumma människa.

Har just ägnat mig åt min morgon-meditation. För en liten stund släpper smärtan, även om den för det mesta kommer tillbaka senare. Men den lilla studen är guld värd. Idag mediterade jag med kristaller för att ge lite positiv energi åt min kropp.

Vit månsten - det symboliserar Gudinnan (månen)

Rosenkvarts - det är en mycket snäll och rofylld sten

Bergskristall - för den är energigivande

Self Healing-musik i örat och 15 minuter senare kände jag mig mycket lugnare.

Nu dricker jag cappuccino och ska redan starta dagen. Jag gick och lade mig tidigt igår så det är ingen idé att ens försöka somna om.