Jag hatar när folk som inte vet nånting säger i nåt sammanhang "du som är så ung och frisk!".

Jag må va ung, men fan är jag då inte frisk... inte alls faktiskt. Jag får det bekräftat varenda dag! Jag lever i ett helvete med min kropp fast jag bara är 27 år. Och när folk antar saker är det som om min smärta inte existerar i deras ögon. Det är otroligt respektlöst!

Det är samma när folk frågar om man inte tänkt skaffa barn snart. Fattar de inte hur jobbig den frågan är?! Om jag inte vart en person som inte vill ha barn så hade den frågan sårat mig och kanske knäckt mig helt. För jag KAN inte få barn! Min kropp klarar inte att föda fram ett barn pga att jag är för svag och har för mycket mediciner jag aldrig kan eller får sluta med.

Folk borde passa sin tunga oftare. Idag blev jag kritiserad av en tant för att jag tog hissen en trappa upp till lägenheten där jag bor.

"Du kan väl gå?" så hon spydigt.
Jag haltade fram till hissen och tryckte på knappen.
"Det kan du med ser jag?" Svarade jag och synade henne. Inte haltade hon eller gick konstigt i alla fall. Hon tittade konstigt på mig och jag ska knappast behöva förklara mig men det gjorde jag.
"Ledvärk. Reumatism.", sa jag och gick in i hissen utan att vänta på svar. Hissen är för liten i vårt hus så hon tänkte kanske att jag kunde tagit trappan och hon hissen, men jag tyckte nog hon kunde vänta på sin tur. Jag kom in i huset innan henne. Och dessutom var hon inte lastgammal heller. Man kan vänta på hissen för så bråttom hem behöver man inte ha att det går ut över andra.

Blir så TRÖTT på folks förväntningar på en. Jag borde ha barn, partner och jobb och bil och hus och båt och husvagn och kanske sommarstuga... och nä. Jag borde ingenting.